Jaha, nu ligger man här i sängen igen! Deppig och singel... Jag verkligen hatar det här!! Varför kan inte kärleken vara lika lätt som den var när men gick i fjärde klass?? Då kunde man lixom gå runt hand i hand och vara ihop utan att ens fatta innebörden, och när det tog slut var man lika glad ändå. Och så fort man fick en puss så sprang man därifrån för att man tyckte att det var äckligt! Jag kommer ihåg i typ trean, då var jag ihop med skolans "snyggaste" tjej! =D Vi var visserligen jättebra kompisar sen innnan dagis och vi bodde grannar. Och om man borrade ett hål i min vägg så skulle man hamna i hennes sovrum... =P Och de andra killarna brydde sig inte, och när det tog slut så fortsatte vi vara lika bra kompisar som innan... Som om inenting hade hänt!

Blev ihop med världens underbaraste tjej den 20/6. Jag var jättelycklig och det fungerade skitbra. Visst vi var inte ihop så länge, det höll i nästan två veckor. Men jag har älskat henne sen den dagen då jag träffade henne första gången, för typ 2 månader sen! Men så i förrgår tog det slut. :'( Hon sa att hon kände sig instängd i ett förhållande, som om hon drunknade på nåt sätt... =/ Och hela mitt inre bara rasade ihop när hon skrev det på msn! Så, som jag skrev, nu ligger man här i sängen, lyssnar på musik, tröstäter godis och deppar... Börjar gråta när som helst :( För jag saknar henne som faan och älskar henne ännu mer!! <3<3 Ska ta en cigg snart oxå, eller 5, för det brukar hjälpa...

Peace Out!